top of page

Vändpunkten!

Hej läsare!

Den här veckan har jag mest pluggat för jag har varit sjuk i influensa.

Helgen har gått snabbt. Igår kände jag mig piggare så jag planerar att jobba i salongen from imorgon igen.


Men nu är det dags att återvända till min historia med psykisk ohälsa.

Alkoholen blev min bästa vän mellan 14-17 års ålder. För att dämpa ångest, dålig självkänsla, sorg och rädsla flydde jag in i fyllan så gott som varje helg så långt jag kan minnas de där åren. Om jag blickar tillbaka är det en blandning av minnesluckor, vansinnes beslut, misär och sorg.

Det jag mest tänker på är ändå sorg. Jag tappade bort min identitet och det enda jag ville var att fly. Men det går ju inte så bra att försöka fly. Det funkar ju inte. För det är ju jag som är orsaken till mitt mående. Det hjälper ju inte att fly!

Jag är ju med mig hela tiden vart jag än befinner mig.

Jag förstod inte det då. Jag kunde inte vara i min egen kropp...


En dag när jag satt hemma 17 år gammal i vardagsrummet så var endast jag och mamma i lägenheten.

Det var lördag och jag hade druckit även kvällen innan. Den här lördagen började jag om med sprit som fanns hemma.

Mamma hade gett upp hoppet om att hjälpa mig. Hon hade ringt min äldsta syster som är 15 år äldre än mig.

Hon klev rakt in i rummet där jag satt full och sa:

Men Maria nu får du ändå skärpa dig. Mamma är väldigt orolig för dig. Vi vill att du slutar nu och börjar sköta dig.


Jag bara lyssnade, tittade på henne varvat med tv:n. Sen när hon verkade vara färdig så sa jag bara:

Dra åt helvete!! Jag gör vad fan jag vill...


Idag tänker jag att det där var inte jag... Men det var jag...

Det var jag som svarade min oroade storasyster såhär elakt.

Det var jag som tyckte hon skulle dra åt helvete. Syrran som jag hade varit med och sovit hos så många gånger.


Det är svårt att ta in. En sorg och förtvivlan sköljer över mig nu ikväll när jag skriver om denna händelse.

Om jag skulle få chansen att stå mittemot den där 17 åriga och vilsna tonåringen idag, skulle jag vilja krama henne och bara hålla om henne en lång stund. Få tjejen att stanna upp och säga till henne: Det är okej Maria...


Där och då tog jag beslutet att sluta dricka.

Ha en skön kväll / Ta hand om er / Maria


15 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Ångest!

Det är omöjligt att sätta sig in i hur det är att drabbas av psykisk ohälsa om man inte har upplevt det tillståndet. Jag är en av dom som drabbats och jag har lång erfarenhet av hur det är att leva me

Ätstörning!

När jag flyttade upp till Bollstabruk så tappade jag 10 kg på kort tid. Det berodde mycket på att jag fick bättre livsstil. Slutade röka, drack nästintill ingen alkohol och började träna. Jag och Mats

Flytten

Flytten till Kramfors blev av i februari 1989. Allt kändes perfekt och jag längtade efter den här förändringen i mitt liv. Äntligen skulle jag få komma bort från den hålan som hade förpestat mitt liv.

Comments


bottom of page