top of page

Inkörsporten till alkoholen!

Hej läsare!

Nu är det dags för att berätta om hur jag kom in i alkoholens värld...

Sista året när Ingrid var sjuk i cancer började jag må väldigt dåligt. Jag var rädd, identitetslös och otroligt arg emellanåt. Dessa känslor var väldigt svår att hantera. Men innan jag berättar mer om detta så ska jag backa tillbaka några år. För redan när jag var 11 år så blev jag nyfiken på alkohol. Min mormor och morfar brukade göra eget rödvinbärs vin som dom hällde upp i liters flaskor och ställde i källaren. Jag bestämde mig för att testa vinet när dom var borta. Jag och min kompis Ylva var hemma själva och jag passade på att hämta en flaska. Jag valde ett stort dricksglas och fyllde upp till kanten. Det smakade faktiskt bara saft. Surt, rosa färg och luktade fan.


Jag hällde i mig tre glas på en gång. Effekten kom snabbt. Jag minns att det började snurra i huvudet och jag skrattade hela tiden. Ylva var mest reserverad och ville hem till sin mamma. Hon hade cykeln med sig. Jag fick åka med henne och skrattade hela vägen till hennes bostad. Hon bodde i ett hyreshus på nedre våningen. Ovanför henne så bodde det en gammal tant som också hette Maria. Vi kallade henne för snälla tanten. Hon gav oss godis. Men hon frågade alltid om jag ville ha en cigarett. Såja, då började jag röka också. Vita prince hette märket. Dom va starka, jag hostade och tyckte egentligen det var äckligt. Men någon i mig tyckte det kändes skönt att dra dom där halsblossen.


Jag ville hälsa på henne även den här dagen när jag drack rödvinbärs vin. Hon var hemma men precis när hon öppnat dörren så började jag må illa. Jag kräktes som ur en fontän. Hela trapphuset fylldes med kräk doft och varje trappsteg var full av kräk. Där och då blev Ylva orolig. Hon hämtade hennes mamma som kom meddetsamma. Mamma Yvonne kom och ledde mig ner till lägenheten. Jag blev rädd att Yvonne skulle ringa till min mamma och tala om att jag var full.


Jag fick vila i Ylvas säng tills jag nyktrade till. Jag lovade mig själv, Ylva och Yvonne att jag aldrig skulle dricka alkohol igen.

Men när jag var 12 år så drack jag några gånger under sommarlovet mellan sexan och sjuan. Inga trevliga minnen det heller. Det som var märkligt och sorgligt var att ingen vuxen reagerade eller visade oro för mig. Under sjuan var jag lugn. Jag kände för att sköta skolan, idrotten osv. Men när Ingrid var sjuk sista året så var jag 14 år. Jag tyckte att skolan var pest och pina, jobbigt och svårt. Mina betyg var usel i NO.

Den 5 December 1986 somnade Ingrid in hemma i sin säng. Ingen hade berättat för mig att hon ville bort från sjukhuset och hem för att få dö hemma. Pappa ville väl skydda oss. Men det blev tvärtom. Kvällen som jag fick reda på att Ingrid inte fanns längre söp jag ner mig och åkte på fest. Där hamnade jag i slagsmål med en annan äldre tjej. Det kunde ha gått illa. Vi slogs inne på en trång toalett. Såhär var det sen mellan 14-17 år.

Konsekvenserna blev stora, allvarliga och otroligt onödig. Sådana konsekvenser som jag aldrig skulle haft om inte jag druckit mig full.


Konsekvenser:

- Körde cykel - moped - bil full

- Hoppade in i bilar med okända män

- Hade sex med män som var mycket äldre än mig

- Hade ofrivilligt sex

- Blev våldtagen i sömnen

- Våldsam och hamnade i flera slagsmål

- En full bilförare somnade när han körde mig hem. Vi hamnade i diket

- Skolan blev en katastrof med icke godkända betyg.

- Ingen gymnasieutbildning

Listan kan vara ännu längre. Men det här är några av dessa onödiga, farliga och allvarliga konsekvenser av mitt drickande under mina första år med alkoholen.


Känslan när jag drack var obeskrivligt underbar. Jag hade en stark längtan till nästa helg när måndagen kom. Jag minns det som igår, sjöng Anna Ternheim. Jag funderar fortfarande på varför ingen kunde se mig under dessa år. Ingen verkade orolig, fundersam eller bry sig. Kanske låter väldigt konstigt och lite självömkan. Men när jag inser hur förvirrad och identitetslös denna lilla tjej var, så kan jag inte sluta tycka synd om henne.

Herregud vad jag saknade Ingrid <3 <3 <3


Tack för att ni läser min blogg/Maria



Jag och Kåsajänta i Hög.

46 visningar0 kommentarer

Senaste inlägg

Visa alla

Ångest!

Det är omöjligt att sätta sig in i hur det är att drabbas av psykisk ohälsa om man inte har upplevt det tillståndet. Jag är en av dom som drabbats och jag har lång erfarenhet av hur det är att leva me

Ätstörning!

När jag flyttade upp till Bollstabruk så tappade jag 10 kg på kort tid. Det berodde mycket på att jag fick bättre livsstil. Slutade röka, drack nästintill ingen alkohol och började träna. Jag och Mats

Flytten

Flytten till Kramfors blev av i februari 1989. Allt kändes perfekt och jag längtade efter den här förändringen i mitt liv. Äntligen skulle jag få komma bort från den hålan som hade förpestat mitt liv.

Comments


bottom of page