Hej läsare!
Nu kommer jag att berätta om tiden mellan 1989-1992.
Eftersom jag brinner för att öppna upp och skriva, berätta om psykisk ohälsa så väljer jag att göra det här i bloggen.
Jag tänker att alltid sår det ett frö i någon som läser.
Jag tänker att alltid hjälper jag någon som vill ta sig ur en destruktiv situation.
Om jag hjälper en endaste människa så blir jag överlycklig.
Man är INTE ensam....
Det finns många därute som inte vågar eller kan uttrycka sina tankar och känslor.
För mig har det varit terapi som hjälpt mig bli fri från skuld och skam.
Året är 1989 Januari
Jag hade varit nykter i tre månader. Skötte mitt arbete inom industrin som operatör. Tjänade egna pengar, bodde i en etta nära mamma som jag hade fått en otroligt bra kontakt med.
Min storasyster bodde i Kramfors och arbetade på SAAB. Hon ville hem och fira nyår med mig. Hon frågade om hon fick ta med två arbetskollegor till Delsbo som ville fira med oss. Jag sa nyfiket ja och vi bestämde oss för att festa lite och gå på krogen i Hudiksvall. Det var alltid lite obekvämt att försöka ta mig in på krogen under den här tiden eftersom jag inte fyllt 18 år. Men jag kom oftast in. Det gjorde jag även den här gången.
Det blev en blöt kväll och jag började nästa dag bli intresserad av den ena killen från Kramfors. Alkoholen hjälpte mig att våga flörta under nyårsdagen. Sen blev jag störtkär i norrlänningen. Han var 5 år äldre än mig. Det är ganska stor skillnad i den där åldern. Han hette Mats och bodde fortfarande hemma hos sina föräldrar. Hans största intresse var löpning. Tränade, tävlade och sprang flera mil i veckan. En snygg, vältränad kille som var väluppfostrad, artig och rätt så blyg faktiskt. Han var duktig på att flörta och jag föll pladask för honom.
Flytten till Norrland
Kommer imorgon torsdag / Kram Maria
Comments